Äntligen

Äntligen har våran son tittat ut med akut kejsarsnitt. Då jag inte öppnade mig helt, det var bara den sista lilla biten som stökade till det. Så då tyckte barnmorskorna att det skulle blir kejsarsnitt för att Anton blev stressad för han inte kom ut. Sattes igång torsdagen den 21 maj kl 15 typ. Jag väntade på att vattnet skulle gå och kl 1.30 gick vattnet (22maj) och jag låg med värkar som jag andades igenom med lustgas. Fick inte nån sekund att vila emellan, det var täta värkar. har ingen direkt tidsuppfattning men nån gång så satte dom epiduralen men första läkaren gav upp efter 8 försök och andra gav upp efter första. Så dom kallade på en tredje som var överläkare och den sattes direkt var inge problem. Hade inte sovit på hela kvällen/natten så jag var trött, efter bedövningen kunde jag sova 40 min. Barnmorskorna kollade hur öppen jag var men jag kom bara till 9 cm. På 3 timmar hade det inte hänt nånting även när dom satte värkdropp eftersom jag kände inte värkarna när epiduralen sattes.
Då beslutad dom att det blir kejsarsnitt det var rätt bra för hans hjärtslag var höga och blev stressad som sagt.
Jag var helt trött så jag somnade när dom tog ut moderkakan och när dom sydde mig. Sen vaknade jag när dom var klara så då spydde jag två ggr. Sen blev det uppvaket för mig och det var jobbiga timmar att ligga där när man inte fick se eller träffa Anton, men fick se han när han var uttagen en liten stund och sen satt pappa Tobbe bakom mig och höll i han men inte lätt att se han då.

Så den 21 maj kl 15.01 är han född med en vikt på 4020 g och var 54 cm lång. Och jag är såååå lycklig att äntligen ha han på utsidan och kan ännu inte fatta att han fick plats i min livmoder.

Nu ska vi kolla film.
Kram