Urnsättning

Bild: tagen från min kamera

Idag var det urnsättning av faster, saknar dig så mycket. Fattar inte att du är borta. Trodde du skulle leva länge men tyvärr var den j*******a cancern som tog över ditt liv. Fy på dig cancer. Önskar att jag kunde trolla bort den otäcka sjukdomen. Men du vakar över oss dag som natt och att vi ses i himlen sen. Eller vi ses i "Nangiala", den värld som du är i just nu.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du skulle finnas nu och för alltid. Du var den bästa fastern man kunde ha. Du var glad jämt och du hade inte långt till skratt och bus. Du var faster som hade glimten i ögat.

Tyvärr var jag inte med på urnsättningen för jag tyckte det var jobbigt på begravningen så detta var nog jobbigare skulle jag tro. Så jag avstod det. Det sköna är att allt är över nu.
Det känns tomt utan dig. Detta var världens jobbigaste begravning vad jag vet just nu. Mormor och farfar, ja dom var jobbiga men dom somna in för att dom var gamla och du faster du var "bara" 67 år det är ingen ålder på en glad faster som dig.

Bild: tagen från pappas kamera

Kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar dig och att jag skulle vilja att du fanns i livet ännu en gång. Jag hoppas att du återföds som nått djur så skulle jag gärna vilja vara nära det djuret. Men du har det bättre nu eftersom du plågade varje dag i sjuksängen på sjukhuset på den palliativ vårdavdelning (vård i livets slutskede) jag fick dock dessvärre besöka dig då du låg på din dödsbädd men jag är glad att jag fick träffa dig innan du somnade in.
Måndagen den 21 april tog du ditt sista andetag. Bredvid satt dina barn och din man. Fredagen (18/4) besökte jag dig och du låg stilla men du var medveten. Jag berättade för dig att jag var på Joe Labero dagen före jag besökte dig. Vi åkte hem senare på kvällen när vi hade varit där typ hela dagen. Lördagen ringde dom till Gunnar och sa att det är nog dax att ni kommer in, men det var falskt alarm. Sedan så vakade över dig, dag som natt där på avdelningen. På måndagsmorgonen vid halv 9-9 tog du det sist andetaget. Vi var hemma i Ramnäs och Tobbe sov medans jag och mamma gick ut till pappa i växthuset och sa att nu har Faster somnat in. Vi alla kramades och grät tillsammans. Fick tröst av Tobbe senare när han kom upp, berättade det att hon hade somnat in och började gråta direkt. Jag vet det var väntat men chocken kommer ändå när det väl händer.

Faster var inte sig lik då när vi hälsade på. Hon var mager och hon såg helt slut ut. Det var verkligen inte hon som låg där. Men det var tydligen du. :( Kände knappt igen dig då du låg där i ett stort och tomt rum med blommor och massa grejer som barnbarnen hade gjort åt dig.
Så fort du fick i dig något som typ ett kex så fick du inte behålla det, du kräktes upp det. Likaså vatten eller champis så kräktes du upp det. Du fick inte behålla någonting för att du var uppäten av cancern inifrån. (usch och blääää). Cancer är en helt jävla dumtristig sjukdom som INTE bör finnas.

Detta var inte ditt fel att du skulle dö eftersom läkaren kollade inte upp noggrannare när du hade ont i magen. Det var ju cancern du hade ont av. Dom jäva läkarna skulle fan inte vara läkare. Dom sa bara att du kan ta värktabletter så går det över. Jo tackar ja, jo det gick över men på fel sätt. DUMMA JÄVLA LÄKARE, Blir så förbannad av såna här händelser. Sparka den jävla idioten. Om du skulle ha upptäckt det så skulle min kära Faster levt idag. Eftersom då kunde ni ha satt in cellgifter tidigare och inte när det var försent och att cancern hade spridit sig för mycket. Åh vad arg jag blir.

Nä nu får jag nog stoppa inlägget innan det blir för långt.

Jag saknar dig Faster.